Molnen tappade tårar

Molnen tappade tårar

när kärleksfloden rann på mina läppar

stans gamla gränder var översvämmade.                    

Första droppen

var ögonblickets kyss uppifrån

molnen grät.

Månens flammande ansikte

vänd mot din spegelbild

hade den nattliga bägaren i handen

när droppen ramlade på mina läppar.

Hör nu! Sa månen till regndroppen                                      

när du sitter på plats,                                                               

meddela mottagaren.

Där som poesin bara är färgade ord                                       

och hjärtats pulser slår för tomhet och rädsla

och kärlekens modighet

darrar som ett stolt asplöv

blir molnens översvämningar synliga                                     

Lämna kärleksområdet innan katastrofen är ett faktum.         

Hej då! sade månen, vände ansiktet och gick                              

Jag stod vid sidan om stans gamla gränder                            

när himlens mörker drog sin tunga kropp

över människornas sinne.

Jag sa hejdå till månen

medan en droppe ramlade på mina läppar

i stans gamla gränder.

Månens röst ekade i stan

hejdå

hejdå

hejdå